Adrenalinpåslag

Haha.. Det är ju ingen hemlighet att jag inte gillar att prata i telefon, speciellt inte med folk jag inte känner. Vet inte varför det är så men jag bygger liksom upp ett pirr och tror att jag ska få ett dåligt bemötande!
Så idag hade jag iallafall ett uppdrag, jag skulle ringa till min handledare som jag ska ha under praktiken (som börjar på tisdag), vi skulle bland annat bestämma tid och plats. Jag ville få det gjort på förmiddagen senast idag eftersom jag inte vet hur de jobbar i påsk, och jag ringer det numret jag fått, men det går bara fram 100 signaler. Provar igen, går fram ytterligare 100 signaler men sen kommer det helt plötsligt en mansröst som säger att jag kommit till landstingets växel. Han kopplar mig vidare, men jag kommer bara till en privatmobil där ingen heller svarar. Då lägger jag ner försöker tillsvidare, och då ringer det på hemtelefonen och då är det qvinnan som ringt upp! Hon lät jättetrevlig (vet inte varför jag alltid tror det motsatta om folk) och så pratade vi om lite vad som ska ske och när vi ska träffas på tisdag osv. När vi lade på hade jag iallafall något som liknade adrenalinpåslag, pga lycka av att ha klarat av ett enkelt samtal på telefonen.

Jag måste skärpa mig, jag är fan 25 år (snart). I mitt framtida jobb kommer jag förmodligen behöva ringa hit och dit, skicka remisser, boka salar, bla bla. Anyway..

Idag ska jag ner på stan och köpa lite nytt smink, foundation, puder, fransböjare osv. Imorgon ska jag sova hos Hedda och Alex, på torsdag är jag bjuden på Skärtorsdagsmiddag hos svärföräldrarna, och så hoppas jag på lite partajaktivitet med folk i helgen?!?

Har också fått veta att det eventuellt blir London i juni för mig och Pontan som present från svärisarna.....!! Det beror på om de kan få tag på lägenheten dagar som passar.

Aja nu ska jag surfa vidare, men jag kommer inte in på Hanapees blogg?!?!?